Ja rubriken säger en hel del.

Tänker inte skriva så mycket mer ang rubriken.

Ni som läser denna blogg vet nog vad jag menar.

Vad jag ALDRIG kommer att förstå hur man kan göra så här mot sitt eget kött och blod, men d är ju inte första gången d händer och lär inte vara den sista heller.

Jag är STOLT och LYCKLIG över mina barn och jag känner mig lyckligt lottad som får vara med om så mycket under deras resa.

Trodde att du kände desamma över ditt kött och blod, men som sagt d finns tydligen viktigare saker i ditt/ert liv än d.

Mycket har du gjort och sagt, men jag trodde ALDRIG att du skulle sjunka så här lågt.

TACK MAMMA,LILLASYSTER,FARMOR OCH FARFAR FÖR ATT NI FINNS FÖR MIG OCH BARNEN.

Har fått en massa bra råd och tips och dom kommer jag att följa från början till slut.

Tänker inte göra samma resa som tidigare utan den här resan kommer att få ett avslut snabbare.

Ni som varit vid min sida vet vad jag menar för resa.

En sak vet jag och som jag alltid följt.

Ens barn kommer ALLTID i första rum vad än som händer i ens liv.

VARFÖR kan inte alla tänka så?

Jag trodde även på dig och accepterade att du kom in i mitt liv och delade mitt ena barns vardag, men nu vet jag inte längre.

D enda jag kan skriva är "Vi hade *censur* i 19 dagar förra månaden"

D kändes och så resonerar man inte.

*Hm* om man ska hårddra så har jag mina söner 365 dagar/år och lillan ca 260 dagar/år.

Kommer aldrig att överge mina barn vad som än händer i mitt liv.

Kram till alla som vill ha en