Fick d här som kommentar under en av mina bloggar.=)

"har länge funderat på det där du skriver om att besöka barnens grav, törs man fråga, har du förlorat något/några barn?"

Tänkte att d är bättre att skriva här än under mina kommentarer.=)

Klart att du törs fråga.=)

Jag är en 7-barns mamma, men har 3 st barn i livet.

Jag har haft 1 sent missfall och 2 tidiga missfall.

Den som vill veta mer kan skriva d under kommentarer så sätter jag ut min första graviditet där.

Kram till alla som vill ha en

Jag var en spillra av mitt forna jag

Såg inte ljus, inte en strimma svag

En vingklippt fågel som inte ens drömmer mer

Som om sorger trycktes allt längre ner

Men när jag mötte dig älskling

Så ändrades allting

Brutalt


Visst finns mirakel

Och för mig är det faktiskt du

I dina kyssa öppnar himlen sig för mig nu

Visst finns mirakel

I din kärlek så stark och sann

I dina kyssar och i att vi har funnit varann


Du öppnar dörrar jag inte visste fanns

En dörr till livet, jag fick en andra chans

Jag älskar dig mer än du kan förstå

Jag vet du bär mig när jag inte orkar gå

Sen du gav mig din kärlek

Förändrades livet

Brutalt


Visst finns mirakel

Och för mig är det faktiskt du

I dina kyssa öppnar himlen sig för mig nu

Och allt

Är så enkelt och så självklart

Så skrämmande och underbart

Mitt mirakel är du

Visst finns mirakel

Och för mig är det faktiskt du

I dina kyssa öppnar himlen sig för mig nu

Visst finns mirakel

I din kärlek så stark och sann

I dina kyssar och i att vi har funnit varann

När vi vaknade gjorde vi i ordning oss.

Packade in oss i bilen och åkte norrut.:)

Blev en hel dag hos mamma och Ulf.

Hjälpte mamma med lite saker.:)

Du är lättlärd mamma så du fixar sakerna nu.

TACK mamma och Ulf för allt gott.

På vägen hem åkte vi förbi flygplatsen.

Vi fick se när ett plan landade.*Cooooolt*

Var t o m i närbild stod ganska nära landningsplatsen.

Måste ha sett roligt när jag och pojkarna stod och tittade

på d.

Bettan passade på att hämta paketen så hon inte behöver åka

in och hämta dom i morgon.

Så bar d av hemåt.

När vi kommit en bit såg vi massor av ljus på motsatt sida och 3

ungdomar som stod runt ljusen.

Hände en olycka där i lördags.:/

http://allehanda.se/avdelning/kramfors/23441

Vila i frid

I morgon behöver inte pojkarna gå på fritids,dom ska få följa med Bettan på jobbet.

Dax för sängen nu så jag orkar kliva upp i morgon.

Kram till alla som vill ha en

*Hm* vet inte vad jag ska skriva.

Känner att d inte finns tid för att sitta här så ofta.

Så mycket annat som behöver göras när jag är ledig.

Tycker jag gör inget annat än jobbar, men så är d.

Bettan har oxå fått jobb.:) Såååå glad för din skull älskling.

Så nu är vi 2 st som jobbar heltid.

Lite jobbigare för Bettan som börjar 04.30 och slutar 16.

Skönt i alla fall att hon har helgerna lediga, men då jobbar jag varannan helg. Inget att göra åt bara jobba och se glad ut.:)

Vi går om varandra när vi jobbar. Träffas i dörren när den andra ska i väg.

Funkar i alla fall, är väl så här ett Svenssonliv ska vara.

Pojkarna har haft sportlov.

Blev ett sportlov på fritids när vi jobbade, men d hans med en massa skoteråkande.:) Blev oxå disco och d var spännande.

*Hm* snacka om att åren går sååå fort.

Wilma var hos sin pappa på sportlovet eftersom hon åkte på öroninflammation och jag kände att jag inte ville vabba en vecka till.

Skönt att hon fick mer tid med sin pappa. 

I morgon blir Wilma hämtad av farmor som ska skjutsa ner henne till S-vall där Sanna väntar sen bär d av till Sthlm. Blir kul för Wilma att åka tåg igen.Var ett tag sen. Pojkarna får tillbringa påsklovet på fritids eftersom vi jobbar, men dom trivs där så d är inga problem.

Dax att bestämma hur jag ska ha semester i år.*KUUL*

Hade ingen semester förra året eftersom jag var semestervikarie.

Lite svårt att bestämma när jag ska ha semester eftersom jag inte vet om dagis/fritids kommer att ha stängt v.27-30 tydligen har dom tagit bort d.

Väntar att rektorn på dagis ska höra av sig så man vet vad som blev beslutat på mötet i torsdags.

Känns lite onödigt att ta semester dom veckorna om dagis/fritids är öppet.

Får se hur d blir. Har i alla fall tagit semester till pojkarnas skolavslutning.

Ska bli spännande i år eftersom d är en annan kyrka och andra traditioner.

I juli har vi i alla fall bestämt att vi ska åka ner till Leksand Sommarland med barnen. Stugan har vi redan bestämt.

Alla 3 ser fram emot att få åka dit efter att ha sett allt man kan göra där.

Resten av semestern blir till att fixa ute på tomten.

Vi har en del som ska göras och har planerat en del får se om tiden räcker till.

Hoppas oxå att d finns tid och möjlighet att åka upp till Lycksele.

Känner att d skulle vara skönt att få besöka barnens grav, har inte varit där på 12 år.:/

Nu får d räcka för den här gången.

Kram till alla som vill ha en 

Lördag kväll.

Maken var konstig idag. Vi hade bestämt en träff på NK för att dricka en
kopp kaffe. Jag hade shoppat med vänninorna hela dagen och jag tänkte att
han kanske var lite sårad för att jag var lite sen. Men han sa ingenting om
det. Samtalet flöt inte alls, han vara tystlåten. Jag föreslog att vi skulle
flytta oss lite så vi fick tystare platser i cafeterian, så vi kunde prata.
Han gick med på det men var tyst i alla fall.
 
Jag frågade honom om han hade bekymmer och han svarade: Inget
speciellt.
 
Jag frågade om det var mitt fel att han var tystlåten och han
svarade: Det är inget, inget du behöver bekymra dig om.
 
På vägen hem sa jag att jag älskade honom, han log och fortsatte att köra.
Jag kunde inte förstå hans beteende och jag vet inte varför han inte svarade
på min kärleksförklaring.
 
Hemma kände jag att min man hade försvunnit långt bort, som om han inte
längre ville hitta mig. Han bara satt och glodde på tv och verkade långt
borta. Till slut gick jag och lade mig och maken följde efter en stund.
Förvånande svarade han på min kärlek och på mina smekningar, vi
älskade, men han kändes fortfarande långt borta.
 
Kände att jag inte längre orkade, så jag tog upp saken med honom,
men märkte att han redan somnat.
 
Grät mig till sömns.
 
Jag vet inte vad jag ska göra. Är redan säker på att han har ett  förhållande med någon.
Mitt liv är en katastrof. 

 

ETT BLAD UR MAKENS DAGBOK:

Lördag kväll. 
  
 LHC förlorade idag, men jag fick *censur* i alla fall.

 Fick den här texten på min msn.

Mitt namn är Chris, jag är 3 år

Mina ögon är svullna, jag kan inte se.

Jag måste vara dum, jag måste vara dålig.

Vad kunde annars göra min far så arg?

Jag önskar jag vore bättre,

jag önskar att jag inte vore så ful.

Då kanske min mor

fortfarande ville ha mig.

Jag kan inte göra något rätt,

jag kan inte alls prata.

Annars är jag inlåst,

hela dagen.

När jag vaknar är jag ensam,

huset är mörkt.

Mina föräldrar är inte hemma.

När min mor kommer hem

försöker jag vara snäll.

Då får jag kanske bara en

smäll i kväll.

Jag hörde precis en bil.

Min far är tillbaka från

Charlies Bar.

Jag hör honom svära.

Jag hör mitt namn.

Jag trycker mig mot väggen.

Jag försöker gömma mig från

hans onda ögon.

Jag är så rädd.

Jag börjar gråta.

Han hittar mig gråtande,

han kallar mig fula namn.

Han säger att det är mitt fel

att han plågas på jobbet.

Han slår mig

och skriker på mig.

Jag kan smita till slut,

och springer mot dörren.

Han har redan låst den,

och jag börjar stor gråta.

Han tar tag i mig och slänger

mig mot den hårda väggen.

Jag faller till golvet

med mina ben som nästan är brutna,

och min far fortsätter kalla mig fula namn.

Jag skriker 'Förlåt'

men det är försent.

Hans ansikte förvrids till

okänslighet.

Värken. Smärtan.

Igen och igen.

Åh snälla Gud, förlåt mig.

Snälla låt det ta slut.

När han äntligen slutar

och går mot dörren

ligger jag där känslolös.

Gråtande på golvet.

Jag heter Chris.

Jag är 3 år.

I natt mördade min far mig.

Du kan hjälpa...

Läser du det här och inte skickar det vidare

ber jag för din själ.

För annars måste du vara en

hjärtlös människa som inte

blir berörd av denna dikt.

Och om du blir berörd,

så gör något..

Därför ber jag dig, skicka den vidare

OM DU ÄR EMOT BARNMISSHANDEL

Värt att läsa..

 En dag bad en lärare sina elever att skriva ner ner namnen på sina
klasskompisar
på ett papper. Dom skulle sätta ett litet mellanrum mellan varje namn.
Sen bad hon tänka på det bästa dom kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet.
Det tog klassen resten av lektionen att göra det, och när dom skulle gå så
lämnade dom sina lappar till läraren
På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad
dom andra hade sagt om dom, och på måndagen fick dom den.

Efter ett tag log eleverna.

Är det verkligen sant viskades det.
Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon,
och att dom gillar mig så mycket var dom flesta kommentarerna.
Hon visste inte om dom visade eller diskuterade sina listor med sina
föräldrar, men det gjorde inte så mycket.
Uppgiften hade haft den effekt, hon hade önskat.
Eleverna var tillfreds med sig själva och varandra. Gruppen arbetade
vidare.
 
Många år senare, blev en av eleverna dödad i Vietnam, och läraren
deltog i begravningen.
Hon hade aldrig sett en militär död i en kista.
Han såg så fin och vuxen ut. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och
en efter en gick förbi kistan en sista gång.
Läraren var den sista, som välsignade den döde i kistan.
När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar
kistan fram till henne.

'Var du Marks lärare?'
Hon nickade 'ja.'
Sen sa han: 'Mark pratade mycket om dig'
 

Efter begravningen deltog dom flesta av Marks tidigare
klasskamrater i en sammankomst.
Marks mor och far var också där, dom ville gärna prata
med hans tidigare lärare.
'Vi vill gärna visa dig något' sa hans far, medans han tog plånboken
ur sin ficka.
'De hittade det här på Mark, då han blev dödad.
Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här'.
Medans han försiktigt vek ut två pappersbitar, papper som tydligen
hade blivit tejpad ihop, pga. slitage alla gångerna det
hade vikts ihop.

Läraren visste utan att se på papperet, att det var det samma papper,
som hon hade skrivet alla de fina orden klasskompisarna hade sagt om Mark.

'Tack för att du gjorde det här' sa Marks mor. 'Som du kan
se, så var det värdefullt för Mark.'
Marks kompisar samlades omkring henne, Charlie log snett och
sa, 'jag har också kvar min lista, den ligger överst på
skrivbordet hemma.'
Chucks fru sa, 'Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum.'
'Jag har också kvar mitt, det er i min dagbok' sa Marilyn.
Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och visade
sin lista för gruppen, och sa stolt.
'Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår
lista.'

Då satte sig läraren sig ner och grät.
Hon grät för Mark och alla hans vänner som aldrig skulle få se honom
igen.

De flesta människor i dag oppför sig, som att dom har glömt att

 livet en dag tar slut.

Ingen av oss vet, när den dagen kommer.

Så var snäll, berätta för dom du sätter pris på och tycker om, att
dom är speciella och viktiga.

Berätta det före det är för sent.

Skickade i väg pojkarna med skolbussen.

Jag och Wilma tog d lugnt.

Duschade och gjorde oss i ordning sen gick vi ner till bussen.

Lämnade Wilma på dagis. Blev 3 timmar för henne på dagis.

Själv åkte jag in till stan för att jobba kväll.

Var såååå trött på jobbet.:/

Nu är d i alla fall bestämt när jag ska eller måste ta min semester.

Har även bokat in att d blir Leksand i år.:)

Hittat en bra stuga för 5 personer.Finns så man kan laga mat i den.

Rinnade kallt och varmt vatten.:) Finns även dusch, toalett och handfat i stugan.Lutar åt att d blir en sån stuga som vi hyr.

Blev hämtad av svärfar i natt i Hälledal.

Alla sov (utom Kiiro) när jag kom hem.

Mörkt och tyst i huset.

Blev varm i hjärtat och ett stort leende på läpparna när jag gick in i köket.:)

Sätter ut bilder så förstår ni säkert varför.:)

Kram alla som vill ha en